onsdag 26 mars 2014

Djurvän - men på mina villkor!

Alla som någon gång planterat Echinacea purpurea - röd rudbeckia i sin trädgård har säkert sett denna välbekanta syn, en av humlornas favoritväxter.

Bland trädgårdsmänniskor efterfrågas ofta växter som lockar till sig fjärilar, humlor och bin, och många vill plantera "fjärilsrestauranger" ett urval av växter som lockar till sig pollinerare.

Det är glädjande att vi människor förmår uppskatta all den skönhet som naturen erbjuder, inte bara för att vi är beroende av den biologiska mångfalden utan även för allt levandes rätt att existera för sin egen skull.

Men någonstans där går en skiljelinje - alla vill locka fjärilar till trädgården men fjärilslarver trampas ihjäl.

Ingen har undgått att läsa om den kraftiga tillbakagången som drabbat pollinerarna runt om i världen. På en del håll finns vare sig humlor eller bin kvar för att pollinera grödorna och i Kina, där arbetskraften fortfarande är billig, tvingas man i en del provinser pollinera fruktträden manuellt. Orsakerna till insekternas drastiska minskning har inte med säkerhet kunnat fastställas, förmodligen många olika anledningar men där samtliga kan härledas till mänsklig aktivitet. Nu har EU förbjudit, under två år, användningen av Neonicotinoider, ett bekämpningsmedel som finns i olika preparat och som används flitigt i jordbruket samt i våra trädgårdar för att bekämpa insekter.

Det finns bl.a. i Myrr  som används frekvent i våra trädgårdar där man tycker att myror inte hör hemma och här uppstår en ny skiljelinje.

 Sorkar kan utan tvekan ställa till otyg i trädgården, men sorkar, liksom allt annat levande utgör en viktig del i det som är den biologiska mångfalden och som allt liv vilar på. Just nu ser jag räven som jagar varje morgon nere på gärdet och där sorken är stapelföda och ormvråksparet som seglar över mitt huvud varje dag lever huvudsakligen av sork och möss den här årstiden. Men ingen vill ha sork i trädgården och goda råd ges på trädgårdsforum hur man gasar ihjäl sork genom att från avgasrör leda ner avgaserna i sorkgångarna. Inget medel är selektivt och dödar enbart det oönskade, humlorna bygger gärna bon i övergivna sorkgångar och de, lika lite som sorken, överlever kolmonoxid.

...och här går definitivt  en skiljelinje.

" Om varje människogrupp som vill utrota en djurart man finner besvärlig skulle tillåtas göra det, då skulle jordens djurliv bli mycket fattigt"
Edvin "Sarek" Nilsson

3 kommentarer:

  1. Jättebra skrivet om ett viktigt ämne!

    SvaraRadera
  2. Mycket bra och tänkvärt, som så mycket annat du skriver. Vill man ha mycket fjärilar, måste man ju ha plats för hela deras livscykel. Till exempel spara några ruggar med nässlor på något undanskymt ställe och gärna ha ett "vilt" hörn någonstans med en mångfald av vilda växter.

    Jag tänker också på mina kära rådjur och harar, som ju många trädgårdsägare har en helt annan syn på än jag. Visst förstår jag att folk inte vill ha sina dyrbara växter uppätna, men vi får också försöka tänka på att dessa djur inte alltid har det så lätt. Denna vintern har varit mycket skonsam, men efter förra vintern räknar man med att uppemot halva vår svenska rådjursstam svalt ihjäl när det livsviktiga blåbärsriset frös bort. Då handlar det inte om elakhet när de vill ha lite gröna blad, utan om överlevnad! Fälthare har vi ännu gott om här i södra Sverige, men i både Danmark och Tyskland har den hamnat på rödlistan över hotade arter. Landskapet är så besprutat och effektiviserat att inte ens hararna klarar sig.

    Även om man kanske inte vill ha vilka djur som helst i trädgården, finns det en hel del trevliga sätt att hjälpa naturen på traven. Sätta upp fågelholkar förstås, eller varför inte några fladdermusholkar? Fladdermöss är betydligt effektivare än fåglar på att ta mygg. Kanske bygga ett igelkottbo eller ha en liten damm för grodorna. Eller testa något av de "insektshotell" som börjar bli alltmer populära. Uppe i skogskanten kan man låta lite död ved ligga kvar, för många insekter, vedsvampar mm har svårt att överleva när det städas för mycket i våra skogar. Det är mycket roligare att försöka leva med naturen än att kämpa emot den!

    SvaraRadera
    Svar
    1. När vi först flyttade hit ut eldade vi upp riset i brist på bättre vetande. Naturen lider inte brist på aska men däremot på rishögar och gammal förmultnande ved. Nu har vi stora högar av ris här i skogskanterna, kanske inte så estetiskt tilltalande men så mycket liv och skydd dessa högar ger åt naturens innevånare.

      Man kan inte tillskriva djur mänskliga känslor, de äter inte av våra växter pga elakhet utan för att överleva. Vi har satt upp rådjursstängsel runt hela trädgården och det är nog det enda som fungerar i längden. Att hålla på med allsköns medikamenter som säljs för dyra pengar och bara får en begränsad effekt är ganska meningslöst.

      Allt levande fyller en funktion i naturen - tar man bort allt det som uppfattas som skadedjur har de som vi kallar nyttodjur inget att leva av och försvinner också. Utan små rovdjur i trädgården har de som älskar att tugga på våra växter fritt fram. Nyckelpigorna behöver bladlössen och vi kan aldrig vinna över naturen eftersom den arbetar ständigt - dygnet runt.

      Radera