måndag 29 september 2014

Höstgentiana Gentiana sino - ornata

Gentiana sino - ornata `Eugens allerbester´
Nu blommar de för fullt, höstens primadonnor vars säregna och uppseendeväckande blåa färg lyser lång väg i trädgården.

Jag är verkligen förjust i Gentianor över huvud taget och speciellt i dessa höstblommande skönheter. Det finns ett antal sortnamn att välja mellan men ibland är det nästan omöjligt att se skillnaden. Det finns även vita och prickiga varianter men de klarblåa är i mitt tycke de vackraste.

Höstgenianor är inte svårodlade och brer gärna ut sig om de gillar läget. De vill växa i surjord men behöver sol på dagarna för att blomma ut. En del av mina gentianor har hamnat i skuggan av rododendron och då blir det för mörkt för dem och de orkar inte blomma. Sol, fukt och torvjord så blir det bra.

Det slarvas ibland på plantskolorna med namnsättningen på Gentianor. På namnetiketterna kan det stå enbart Gentiana och det räcker inte. Om jag inte är helt säker på vilken Gentiana som står i krukan köper jag inte eftersom växterna kan ha väldigt olika odlingsförutsättningar.



fredag 26 september 2014

Katsura Cercidiphyllum japonicum

Från Japan och Kina härstammar de vackraste växter, så även katsuran. Jag kommer inte längre ihåg när jag planterade det lilla flerstammiga trädet, kanske 7 - 8 år sedan. Det jag minns är att det var drygt en meter högt där det stod i sin kruka, nu är det ett rejält stort träd. Katsuran är snabbväxande. Jag har varje höst stammat upp det lite grann genom att ta bort de nedersta grenarna för att få fram stammarna. Nu har trädet en vacker krona med något bågformade grenar som försiktigt böjer sig utåt.

Katsuran vill ha en fuktig växtplats, om det blir för torrt fäller den sina blad i förtid. Märkligt nog har detta träd klarat av de två senaste snustorra somrarna utan skador, kanske för att trädet är etablerat. Marken under trädet är riktigt torr och genomvävd av rötter så underplanteringar får det svårt på sikt.

Trädet sätter igång ganska snabbt på våren när det värms upp av vårsolen. Ett litet minus kanske för sen vårfrost kan skada bladen och katsuran får börja om igen men här har det alltid klarat av den processen på ett elegant sätt och senare på säsongen syns inget av frostskadorna.

Nu lyser trädet i sina höstfärger och den berömda doften sprider sig över trädgården. Jag avstår nog från att definiera vad den doftar då dofter upplevs väldigt individuellt men gott doftar det i alla fall.




torsdag 25 september 2014

Vildsvin bakom knuten

Bild från Wikipedia
Jag ser spår av dem överallt, vid vår väg ner till huset syns märken av klövar där de passerat under natten och ängen intill är delvis uppbökad. Tar man en promenad så syns deras framfart lite överallt där de bökat upp marken i jakt på föda. De finns här strax ovanför trädgården där stora klippblock och skog ger dem skydd under dagtid.

Vildsvinen utrotades i vårt land någon gång under 1700-talet. Under mer än 200 år fanns inga vildsvin i Sverige. Enligt historien sägs den nuvarande stammen ha sitt ursprung från några djur som rymde från ett hägn i Sörmland på 70 - talet. Det får vi väl aldrig veta, om någon hjälpte dem ut i frihet eller om det var en ren olyckshändelse.

Några år gamla siffror beräknar att vi  har en en population på ca 150.000 djur. Inget annat djur av motsvarande vikt kan föröka sig så snabbt, man beräknar att beståndet fördubblas inom 3 -5 år, en närmast explosionsartad förökning  som naturligtvis får konsekvenser.

Djuren i vår natur har genom evolutionen anpassat sig så att reproduktionen sker när tillgången på föda är som störst, vildsvinens kultingar föds normalt på vårvintern. Men här har människan återigen av egoistiska skäl lagt sig i naturens gång och utfordrar vildsvinen med näringsrik föda året om. Utfodringen är så omfattande att den påverkat djurens förökningstakt och gyltor kan bli dräktiga vid 8 - 9 månaders ålder. Gylta är benämningen på en icke betäckt sugga. Om ledarsuggan skjuts resulterar det också i tidigare könsmognad hos kultingarna, naturen låter sig inte luras.

Motstridiga intressen och kanske oklart ansvar gör att vildsvinen börjar bli ett stort bekymmer. För markägare som arrenderar ut jaktmark finns naturligtvis ett egenintresse av att många djur ger högre inkomster från jaktmarkerna. Bönderna som åsamkas enorma skador på sina skördar kan säkert hålla sig för skratt. Jägarna klarar uppenbarligen inte av att hålla vildsvinsstammen på en acceptabel nivå och när rovdjuren inte får finnas i vår närhet finns ingen hjälp att få från naturen. Okunnigheten tar över när toppredatorer som vargen bekämpas till varje pris och vildsvinen göds på ett konstlat sätt.

I debatterna framhålls ofta från jägarhåll hur rovdjuren angriper och dödar jakthundar. Försäkringsbolaget Agria som försäkrar ca hälften av landets hundar är vänliga nog att tillhandahålla fakta i form av årlig statistik. Statistiken omfattar alla hundraser. Agria framhåller att dödade/skadade hundar pga vildsvin i statistiken endast är toppen på isberget. Noterbart hur många hundar som dödas/skadas i samband med jakt, även jägarens kulor skadar mer än vargangrepp.

ÅR 2011 - 2013

Alla hundraser                                                                2011     2012     2013
Trafikskadad / dödad                                                        643       629         521
Skottskadad / dödad                                                             9         20           24      
Drunkning                                                                          26         48           39
Dödad / skadad av tåg                                                        38         50           26
Dödad /skadad av varg                                                       14           6            5
Dödad /skadad av lo                                                                          3
Dödad /skadad av björn                                                                     1            1
Dödad /skadad av vildsvin                                                  82       138        152
Dödad / skadad av vilt /vilda djur                                       68         98        102
Försvunnen under jakt                                                         18          8          12                                                  

 



 


.

måndag 22 september 2014

Hösten gör entré



Kraftigt regn det senaste dygnet och iskalla nordliga vindar talar om att nu  är det dags att vända bladet och låta vardagen innehålla något annat än trädgård. Ett lugnare tempo i takt med att temperaturen sjunker känns faktiskt bara bra.

Vardagsrummet som vi aldrig vistas i under sommarperioden har nu fått en ordentlig genomgång. Smutsiga fönster är tvättade och en del av krukväxterna har fått återgå till kretsloppet och några nya lyser upp på fönsterbrädan.

Premiär för den första brasan i vår nyrenoverade, gamla kakelugn. Och så musiken som det inte riktigt finns tid till under sommaren men som alltid finns där att plocka fram och njuta av när hösten knackar på dörren. Sir Elton John som skapat så många oförglömliga, underbara ballader sjunger om sin längtan och jag tänker på min egen vackra Nikita, tervuerentiken som sover tillsammans med Chivas under violerna i trädgården.

Ha en skön kväll!

lördag 20 september 2014

Torvblock - funktionellt och prydligt!

Nu är kanten klar och vi valde torvblock, inte de allra största utan modell mindre. Maken har sågat och passat ihop blocken och nu är det bara att börja fylla rabatten. Hittade två stenar som så lämpligt passade att sätta i ena kanten utanför rabatten och där skapades en liten plats för plantering av ett litet barrträd kanske? Jag gillar att plantera utanför det förväntade...



fredag 19 september 2014

Så fånigt det blev!

I våras gjorde vi klart den här planteringen - jag som inte tycker om strikta rader i trädgården tänkte göra just det, en stig med en rad hostor som väller över kanten.

Om man googlar på Hosta pathway så får man se förtjusande bilder av vad man kan åstadkomma genom massplantering av hostor.

Så hade jag tänkt...och valde en vacker, mellanstor Hosta `Orange star´ som skulle växa ihop och med sina blad delvis täcka trädstammarna och bilda en liten Hosta stig.

Hade beräknat att det skulle krävas sju plantor men jag fick endast tag på fem exemplar och det blev alldeles för glest. Dessutom har plantorna växt minimalt i sommar och jag planterade dem för långt in i rabatten. Kanske växer de till sig nästa säsong men någon Hosta stig lär det inte bli.



I samma rabatt planterades ett litet Ginkgo biloba träd som växt bra i sommar samt en av mina favoriter i trädgården Cryptomeria japonica `Rasen´ även kallad japansk ceder. Härdigheten är inte den bästa, den första vintern kan vara en tuff utmaning för träden och invintringen är viktig. Det är bara att hoppas på en lång och gradvis kallare höst som signalerar att nu är det dags för vila.





onsdag 17 september 2014

Ett sista projekt

I fjol höstas tog vi bort ett antal träd runt trädgården vars rötter konkurrerade alltför elakt med trädgårdens planteringar. Bland annat togs en stor flerstammig sälg ner vilket gör det möjligt att nu skapa nya odlingsytor när sälgens rötter inte längre stör.

Såhär såg det ut innan grävarbetet påbörjades, av erfarenhet vet jag att det inte är så stor idé att planera alltför detaljerat för man vet aldrig vad som döljer sig under markytan.


Marken är som vanligt genomvävd av trädrötter men det mesta är döda sälgrötter. Tyvärr hittade vi även levande asprötter som sannolikt kommer från två stora aspar som står längre in i skogen. Jag trodde faktiskt inte att asparnas rötter skulle nå så långt, det blev en besvikelse. Det är ingen mening med att göra planteringar förrän asparna är borta, de kommer omgående att invadera all ny jord.


Här dyker en annan besvikelse upp, stora stenar som inte låter sig flyttas med handkraft. De har värsta tänkbara läge, strax under jordytan. De ligger för högt för att något skall gå att plantera ovanpå dem och för lågt för att kunna användas som t.ex. trampstenar i rabatten.






Nu går det inte att komma djupare i den hårda leran. Färdiggrävt alltså och dags att hitta lösningar. Att det skall bli en surjordsrabatt är nog det enda jag är helt säker på och ett träd vill jag plantera mellan stenarna där marken börjar vända uppåt men det blir nog inte i höst. Det här med kanter är alltid det svåraste tycker jag och det kommer man aldrig undan, kanter blir det alltid. Hade tänkt mig torvblock som sågas så att det blir lite böljande kanter för att hålla samma stil men nu blir det svårt med en upphöjd bädd för då hamnar de stora stenarna under jordytan ... hmmm...stenar är ett alternativ men kanten blir lång och då är risken att det ser alltför radat ut.
 Det här blir nog  höstens sista stora projekt, jag börjar bli lite trädgårdstrött och inatt var nog termometern nere och nosade på nollgradigt. Lite frostvitt nere på gärdena som påminner om att snart är årets grönska ett minne blott.






fredag 12 september 2014

Woodland i september

Än står den här delen av trädgården grön och fräsch medan andra delar nog har gett sitt bästa för i år.
Jag är inte bekväm med ordet "woodland"- skulle gärna hitta ett beskrivande ord på den här miljön på svenska men tyvärr, det verkar inte finnas ett svenskt ord. Jag är en stor beundrare av det vackra engelska språket men jag vill ogärna blanda svenskan med engelska uttryck, antingen eller känns  mera rätt för mig. Förslag någon?










tisdag 9 september 2014

Apropå arbetslinjen

En liten historia med knorr av den tyske författaren Heinrich Böll.

I en hamn på Europas västkust ligger en fattigt klädd man vid sin fiskebåt och dåsar. En tjusigt klädd turist promenerar på stranden och njuter av idyllen. Han stannar till vid den dåsande fiskaren som sömnigt rätar på sig och trevar efter sitt cigarettpaket. Innan han funnit det har turisten redan erbjudit honom en av sina. Turisten inleder ett samtal.
- Ni kommer att få fin fångst idag.
Fiskaren skakar på huvudet.
- Men jag har hört att vädret är gynnsamt.
Fiskaren nickar.
- Ni ska alltså inte fara ut?
Fiskaren skakar på huvudet och turisten börjar känna sig lite obekväm.
- Å, ni mår inte bra?
- Jag mår alldeles utmärkt, säger fiskaren, jag har aldrig mått bättre.
- Men varför far ni inte ut och fiskar då?, frågar turisten
- Därför att jag redan har varit ute, svarar fiskaren
- Var fångsten bra?
- Jo då, den var så bra, att jag inte behöver fara ut en gång till idag. Ja till och med så bra att jag har nog för imorgon och i övermorgon också.
- Hmm.. ja, jag vill ju inte blanda mig i era personliga angelägenheter, säger turisten, men föreställ er att ni for ut en andra, en tredje, kanske till och med en fjärde gång idag, och ni skulle få tre, fyra gånger så stor fångst… föreställ er det.
Fiskaren nickar.
- Ni skulle, fortsätter turisten, kunna fara ut två, tre, kanske fyra gånger inte bara idag, utan imorgon, i övermorgon, ja varje gynnsam dag. Vet ni vad som skulle hända?
Fiskaren skakar på huvudet.
- Ni skulle senast om ett år kunna köpa er en motor, om två år en båt till; om tre eller fyra år kunde ni kanske ha en liter kutter och med den skulle ni naturligtvis få större fångst – en dag skulle ni ha två kuttrar, ni skulle kunna bygga ett litet kylhus, ett rökeri kanske, och sen en konservfabrik, flyga omkring med egen helikopter, lokalisera fiskstimmen och dirigera era kuttrar via radio. Ni kunde öppna fiskrestaurang, exportera hummern direkt till Paris utan mellanhänder – och sen……  Turisten tystnar ett ögonblick av ren överentusiasm.
-  Och sen…, försöker han igen, men blir åter stum av upphetsning.
- Ja, och sen?, frågar fiskaren tyst.
- Sen, säger turisten hänförd, sen kunde ni lugnt sitta här i hamnen, dåsa i solen – och se på det härliga havet.




Ha en skön kväll!

måndag 8 september 2014

Rött är färgen i september

Höstträdgårdar bjuder ofta på sprakande färger, inte bara trädens lövverk utan många växter har lysande färger på frökapslarna.

Här lyser amurkobrakallans frukter vackert i rabatten. Själva plantan mäktade inte med årets torra väderlek utan både blad och blommor vissnade ned ganska snabbt men trots det orkade växten producera sina vackra frukter.

Denna sommar har inte varit kobrakallornas favorit, de har vissnat och bladen brändes sönder under denna gassande solen som var så ihärdig under många veckor, hoppas de orkar komma igen till nästa säsong.

Även körsbärsbenveden Euonymus planipes har fula torkskador på bladen men några vackra rödlysande "hattar" syns hänga från kvistarna.

 
 
Och visst är det vackert när frökapslarna på Paeonia mlokosewitschii svavelpionen öppnar sig, endast de svarta fröna är fertila. Jag har ingen större kunskap om frösådder men i fjol tog jag hand om pionens frö och tillsammans med frön från Paeonia obovata som jag fick från Helen i Piteå har de fått tillbringa senaste vinter i krukor i kallbänken. Det tar två år för fröna att gro, första året bildas enbart rötter, andra året kommer hjärtbladen. Spännande....


Den här enkla kallbänken gjorde maken i fjol för fröna att övervintra i men den visade sig även vara utmärkt för små plantor som skall klara vintern i krukor. Två pallkragar med ett lock av plast, fylldes med sand där krukorna grävdes ner. I våras fick bänken flytta ut utanför rådjursstaketet då platsen där den stod behövdes till annat. Enkelt och funktionellt!


onsdag 3 september 2014

Erica och Calluna med goda vänner

Nu lyser ljungen i planteringarna och livar upp en trött sensommarträdgård.






Daboecia cantabrica  `Arielle´ irländsk ljung

tisdag 2 september 2014

Clematis med problem

För många år sedan beställde vi i vår trädgårdsförening Clematis från Estland. Jag köpte nog ett 30 - tal av olika storblommiga sorter, de flesta har inte överlevt utan försvunnit en efter en.

Men några har överlevt men med dåligt resultat. Varje sommar strax efter midsommar börjar några rankor vissna ner. Det går väldigt snabbt, man ser det på morgonen och innan kvällen är hela rankan nedvissnad och inom några dagar har bladen svartnat. Alla rankor angrips inte så växten överlever men det blir likadant varje år. De första åren trodde jag att rotsystemet inte orkade bära upp årets tillväxt och att det var växtens sätt att skydda sig, att göra sig av med några rankor. Men efter så många år måste problemet vara ett annat. Jag vet inte men jag gissar att det är svamp som angriper rothalsen och gör att rankan snabbt vissnar ner.

Nu är tre Clematis, som vuxit här vid spaljen, bortgrävda. Det får stå oplanterat i höst och så skall jag testa några andra sorter här och hoppas att vad det än är som drabbade växterna inte är smittsamt.