lördag 28 november 2015

Inför advent 2015

Sylvias julvisa
                          
Och nu är det jul i min älskade nord;
är det jul i vart hjärta också?
Och ljusen de brinna på rågade bord,
och barnen i väntan stå.
Där borta i taket, där hänger han än,
den bur som har fångat min trognaste vän.
Och sången har tystnat
i fängelseborg;
o vem har ett hjärta för sångarens sorg.

Jag bor i de eviga vårarnas land,
där de glödande druvorna gro.
Cypresserna dofta vid havets strand;
där har jag mitt ensliga bo.
Det flammande Etna, det gnistrar så skönt;
och luften är vårlig, och gräset är grönt.
Orangernas ånga
ur skogarna går,
och ljuv mandolinen om kärlek slår.

Cypresserna dofta. Det brusande hav
i silver mot stranden bryts;
vid foten av Etna, där är en grav,
vars sorg uti blommor byts.
Där slumrar en gäst från nordens dal;
och nu är det jul i hans fädernesal.
Vem sjunger din visa,
som fordom en gång?
Hör, Sylvia sjunger din hembygds sång!

Och stråla, du klaraste stjärna i skyn,
blicka ned på min älskade nord!
Och när du går bort under himmelens bryn,
välsigna min fädernejord!
I blommande vårar, på gyllene strand,
var finnes ett land som mitt fädernesland?
För dig vill jag sjunga
om kärlek och vår,
så länge din Sylvias hjärta slår.


Zacharias Topelius 24 december 1853.

Sylvias julvisa tillhör de populäraste julvisorna i Finland. Den skrevs i diktform av skalden Zacharias Topelius och tonsattes av Karl Collan. Topelius var en stor naturvän och visan handlar om en liten fågel, troligen svarthätta ( Sylvia atricapilla) som på sin årliga flytt till vintervarma länder fångas vid passagen över Sicilien av hänsynslösa människor och får tillbringa sitt återstående liv i en bur. Texten berör och ögonen blir fuktiga när den lilla fågeln, genom Topelius ord, berättar om sin längtan efter frihet.



I kväll tänds stjärnan med de sju uddarna i alla hem och offentliga byggnader i den lilla staden Nykarleby vid Bottenvikens kust i Finland. Topelius, född 1818 på Kuddnäs gård i Nykarleby, skriver i sin dagbok år 1885 att när stjärnan tändes inleds julen.

Nykarlebystjärnan visar vägen i mörkret, en kär symbol för alla Nykarlebybor och människor med anknytning till den lilla staden i norr. Stjärnan har alltid tillverkats som ett hantverk, aldrig industriellt och traditionen har överlevt de två världskrigen och alla andra påfrestningar som drabbat staden vid kusten. Jag är också född och uppvuxen i Nykarleby.

Jag önskar att alla människor i hela vår värld ikväll kunde tända ett ljus i mörkret, som en symbol och ett hopp om att klokheten och förnuftet skall segra till slut, vi behöver varandra.


Trevlig advent 

torsdag 26 november 2015

Rhododendron makinoi `Silber´

Denna vackra Rhododendron är en selektion av vildarten R. makinoi, alltså ingen hybrid men den skiljer sig i någon detalj från arten och den detaljen har  förts vidare i odling, därav tillägget `Silber´ i namnet.

R. makinoi är uppkallad efter en japansk botanist som var en av de första runt sekelskiftet att beskriva växten.

I vilt tillstånd återfinns den i ett område i Japan där den växer på bergsluttningar på 600 - 2300 m höjd. Att den växer så högt upp i bergen betyder också att härdigheten är förhållandevis god.

R. makinoi `Silber´ är en medelstor buske med ett upprätt och kompakt växtsätt. Bladen är glänsande gröna men framförallt långa, smala och lansett formade. Just bladformen är karakteristisk för R. makinoi och går ofta igen hos hybriderna. Här blommar den i maj med rosafärgade blommor. Jag är inte speciellt känslig för färger men just denna skarpt rosa ton tillhör nog inte mina favoriter. Efter blomningen kommer den vackra silverfärgade nytillväxten, här juni 2014.


Den har växt en del under ett år ser jag på bilderna men behåller sitt täta och vackra växtsätt vilket jag uppskattar. Här ett år senare när det vackra, silverfärgade indumentet börja täcka bladen.


Odlingsråden förordar halvskugga men här i planteringen blir den utsatt för flera timmars stark sol mitt på dagen som kan skada känsliga växter men den ser ut att tåla solen, inga bladskador har jag upptäckt men den får förstås inte torka ut. Sist några bilder från september i år.



måndag 23 november 2015

"Minns i november..."

Den bleka novembersolen orkar knappt över trädtopparna, skymningen faller snabbt och fåglarna hämtar de sista fågelfröna vid matplatserna. Nätterna är kalla, -8 grader flera nätter i följd och dammens yta har frusit till is, marken är vit av frost och snö efter ett lätt snöfall häromdagen, brasan brinner ner i kakelugnen.

Minnena bleknar snabbt.... men bilderna ljuger aldrig. Välkommen på en liten rundtur i vår trädgård.










söndag 22 november 2015

Rhododendron pachysantum

I ett bergsområde i Taiwan växer den endemiska vildarten R. pachysantum, den enda platsen i världen där man hittar den i vilt tillstånd. Arten är kodad som sårbar pga dess begränsade förekomst i naturen.

I odling är den mera spridd och används ofta i hybridisering för att få fram vackra bladplantor.

De plantor vi idag odlar i våra trädgårdar härstammar från en expedition som genomfördes i början av 70-talet i Taiwan och där man återfann R. pachysamtum, fröinsamlingarna från expeditionen som entusiaster hämtade hem från andra sidan jorden är alltså upphovet till att vi fått möjligheten att odla den vackra växten, hisnande tanke!

Många skulle nog skriva under på att denna Rhododendron är bland de vackraste som finns. Bladens hårbeklädnad som benämns indument på undersidan och toment på ovansidan ( i dagligt tal räcker det gott med indument) är imponerande. På de tjocka, läderartade bladen kommer först ett silvrigt indument som sedan ändrar färg och blir chokladbrunt. Dessutom bibehåller växten sitt indument under hela säsongen.

Den räknas till medelstor Rhododendron men är inte särskilt snabbväxande, mycket kompakt i växtsättet. Härdigheten anges till zon 1-3 men den bör nog få en skyddad växtplats och skyddas mot brännande vårsol de första åren. Jag har haft den i sex år men aldrig fått några vinterskador, kanske har jag bara haft tur med denna vackra planta. Den svåra vintern och våren 2013 som skadade och dödade så många städesegröna växter , även här, påverkade inte R. pachysantum det minsta.

I juni 2014 såg den ut såhär, försommaren bjuder på ett silverfärgat indument.


R. pachysantum i maj 2015 när de nya bladen utvecklas med den silvriga hårbeklädnaden.


Redan i slutet av maj kan man skönja en begynnande färgskiftning på bladen.


I juni månad brukar förvandlingen vara klar, de bruna chokladfärgade bladen väcker uppmärksamhet med sitt särartade och vackra! utseende. Bor man i lämplig zon och gillar dessa vackra buskar är nog R. pachysantum något av det finaste man kan ha i surjordsrabatten.


tisdag 17 november 2015

Rhododendron `Blue Peter´

En av de absolut första Rhododendron som planterades här i trädgården var hybriden R. `Blue Peter´ ( R. ponticum x ?)  en Rhododendron som härstammar från den anrika Knap Hill plantskolan i Storbritannien. Där experimenterades friskt under 1800- talet samt början av 1900 - talet med att ta fram nya och färgsprakande hybrider av Rhododendron, många av våra lövfällande azaleor som vi idag odlar i våra trädgårdar har sitt ursprung där. Jag har noterat att många av dem saknar uppgifter om  ursprung, kanske var det inte så viktigt på den tiden eller så har uppgifterna helt enkelt försvunnit.

R. `Blue Peter´ är en ponticum hybrid och idag skulle jag inte köpa en sådan. Om R. ponticum har jag skrivit tidigare, finns att läsa här.

Jag visste absolut ingenting om Rhododendron när jag planterade den lilla plantan. Den växte snabbt till en rejäl buske och det som är snabbväxande blir gärna också glest och spretigt, raka motsatsen till en kompakt och välformad växt.  Den behöver utrymme och det är ingen idé att samplantera med andra småväxande plantor för den lägger sig över all annan växtlighet. Jag har klippt in en del grenar flera gånger för de växte över gången. Den går bra att beskära strax efter blomningen men beskärningen förändrar inte växtsättet, den är och förblir en spretig buske.


Kanske är jag lite orättvis mot `Blue Peter´ för blomningen i slutet av maj och början på juni är vacker. Den är framför allt en trogen blommare varje säsong och blommorna är verkligen sköna, inte med en dragning mot rosa som är så vanligt hos Rhododendron utan faktiskt med en skiftning mot blått. Blommorna är stora och iögonfallande men i övrigt är busken ganska intetsägande. Men varför inte, har man bara plats och gillar blommor så kan den här busken nog fylla en funktion.


En sorglig bild av Rh. ponticum där den koloniserat områden på Irland, bildar täta snår med djup skugga som utrotar lavar, mossor och lokal flora med tillhörande djur- och insektsliv.

Photo; South Eastern Mountain Rescue Association

måndag 16 november 2015

Rhododendron proteoides

Nu, när det inte händer speciellt mycket i trädgården tänkte jag ägna mig åt lite utförligare beskrivningar av några av de Rhododendron som växer i trädgården och som jag uppskattar och tycker är odlingsvärda..

R. proteoides är en mycket långsamväxande vildart, en samlarväxt som funnits här ganska många år. Jag har flyttat den en gång då andra mera snabbväxande grannar riskerade att skugga den lilla plantan. Den växer nu i framkanten av en surjordsbädd där den får rikligt med sol, en mycket lämpligare placering. Småbladiga Rhododendron har inget problem med sol men får förstås aldrig torka ut.

Den härstammar från nordvästra Kina där den växer på 4500 meters höjd i Yunnans berg. Ett tufft klimat som också gör den härdig på våra breddgrader. Ju lägre ner i dalgångarna man kommer desto större blad på Rhododendron men också minskad härdighet i vårt klimat.

Jag har aldrig täckt den inför vintern, Rhododendron är känsliga för svampangrepp och täckning blir en gynnsam grogrund för svamp, däremot kan det finnas skäl att skugga mot tidig vårsol om tjälen ligger djup när vårsolen börjar bränna. Frystorka har skadat många Rhododendron.

Växtsättet är mycket kompakt med vackert indumenterade blad på nytillväxten på våren.


R. proteoides verkar ha blivit en  populär art vid hybridisering, man kan hitta den lite här och där som den ena föräldern och förmodligen är det växtens goda härdighet som gör den användbar men även skönheten hos den lilla busken. Jag har en del primärhybrider där R. proteoides  är ena föräldern men de är ännu för små att dra några slutsatser ifrån.

Men den här hybriden R. `Web´s Bee´ ( R. degronianum ssp. yakushimanum x R. proteoides) växer sedan fyra år tillbaka i trädgården. Också den en kompakt, långsamväxande Rhododendron med blanka gröna blad. Undersidan av bladen är täckt med vackert indument och släktskapet med R. proteoides är tydligt men även släktskapet med den vackra och populära R. `Koichiro Wada´  Härdigheten anges till zon 1 - 3 (4) Hos mig växer den i ett relativt soligt läge, inga vinterskador.

  
R. `Rip´ ( R. proteoides x ?) är ny i trädgården sedan i våras. Det kan man se av den generösa blomningen på den lilla växten. En så liten buske kan inte blomma så intensivt om den inte manipulerats till att sätta knopp. Tråkigt att producenterna inte tror att vi köper deras växter om de inte är fulla med blommor. Jag vet inte hur de gör, kanske tillför de värme och näring på ett onaturligt sätt, men så mycket energi som denna lilla planta har tvingats använda för att bli säljbar gör att ägaren troligen får vänta flera år innan den orkar sätta knopp igen. Nåå...för mig är blomningen inte det viktigaste så det gör inte så mycket men många lär bli besvikna när de köper blommande buskar.

R. `Rip´ är en småvuxen elepidot med vackert mörkröda blommor och indumenterade blad, lika kompakt i växtsättet som den ena kända föräldern, härdighet zon 1-3. Det här är en hybrid men jag har inte lyckats hitta någon vidare information om dess ursprung. Om någon vet och vill dela med sig är jag tacksam för all information.


torsdag 12 november 2015

Några ögonblick i november månad

Sen eftermiddag och det skymmer redan denna mulna dag, kvällarna blir längre och längre, sex veckor kvar till vintersolstånd.

Efter två månaders regnuppehåll fick vi äntligen nederbörd, 35 mm på några dagar som den torra marken girigt sög i sig.

Värmen håller sig kvar och lurar en och annan vårblommande ört att sätta knopp och blomma. Gentiana angustifolia Nr. 9321 en tjusig vårblommande gentiana som borde sova sin vintersömn just nu men lurats av vädergudarna att tro att våren är här. Inte gott för en liten blomma att veta att just nu är det vad vi människor kallar för november och då bör man hålla sig borta.

De flesta träd har tappat sina löv men Fagus sylvatica `Rotundifolia´ en rundbladig bok håller kvar sin röda beklädnad och lyser fint i solen.


Magnolia `Wada´s memory´ är välrustad inför kylan, blomknopparna har fått sin vinterpäls.


 Jag trodde att alla höstkrokus blommat över men plötsligt dök dessa upp i en rabatt, våta av morgonens dagg. Nu börjar jag undra om detta verkligen är Crocus speciosus eller om det möjligen kan vara Colchicum autumnale, alltså tidlösa som kan vara ganska snarlik höstkrokus?


Då perennerna vissnat och blivit bruna eller nerklippta finns det andra som väntar på att få synas, inte pråliga och färggranna men så anspråkslöst vackra står barrväxterna där, alla årets dagar. Blågranen Picea pungens `Iseli fastiagate´ är en av många varianter på denna vackra gran.


När solstrålarna för ett ögonblick träffar den den lilla tallen formligen lyser de vita topparna på barren. Pinus parviflora `Tani - mano - uki´ en japansk silvertall som inte är särskilt vanlig vad jag vet i alla fall. För mig är den i vilket fall som helst väldigt speciell, den kommer från goda trädgårdsvänner i Östergötland. En mycket långsamväxande liten tall som Gunnar ympat och vårdat tills den blev livskraftig och nu växer den i vår trädgård sedan några år tillbaka.


måndag 9 november 2015

"Köp mer grejer" ...

Jorden sedd från Apollo 17
...sa riksbankschefen Ingves när Riksbanken återigen sänkte räntan, pengar har blivit billiga. Shopping har blivit en livsstil, ett fritidsnöje och överallt växer nya köptempel fram, ibland på värdefull och bördig åkermark som asfalteras och blir till enorma bilparkeringar.

Köpbudskapen formligen smattrar mot oss så fort vi öppnar ögonen, många miljarder satsas på marknadsföring och reklam varje år för att övertyga oss om det nödvändiga beslutet att köpa just den varan. Uttaget av råvaror från naturen, transporter, produktion, försäljning, allt går numera i rasande fart, även den tid det tar innan varan hamnar på soptippen och skall hanteras av naturen en sista gång, varor lever allt kortare tid.  Det är en stor skillnad på vad vi behöver och vad vi vill ha, ett utrymme som reklamen varit snabb att fylla. Marknadsföring är sällan information utan vädjar till våra känslor. Ordet "fynd" tycks vara magiskt i säljsammanhang, just känslan av att "fynda" även om det bara är en liten bonus i form av en rosa blyertspenna som medföljer "gratis", tycks det ge köparen en känsla av att ha vunnit något. Vi fortsätter konsumera trots att många undersökningar visar att överkonsumtion inte ökar lyckokänslan, livskvalitet har inget samband med överflödets statussymboler.

Varorna vi köper görs nödvändigtvis inte bättre, våra vitvaror t.ex. verkar produceras med ett inbyggt åldrande, de håller kortare och kortare tid och går inte att reparera. Ibland räcker det att en produkt plötsligt stämplas som omodern för att den fullt fungerande prylen skall belasta sopberget.

Produktionen av varor blir allt effektivare, färre människor producerar mer alltså måste vi konsumera mera för att hålla arbetslösheten nere, ett ekorrhjul som snurrar snabbare och snabbare. Men här finns något dolt, något som sällan lyfts upp och görs synligt, nämligen de ständigt pågående processerna som kallas effektivisering och rationalisering och som syftar till att minska kostnaden för mänsklig arbetskraft. I medierna heter det att vi måste minska kostnaderna, snällare uttryckt än att vi vill öka vinsterna. De nya jobb som är hotade kan med stor sannolikhet tillhöra högstatusjobben, de utförs bättre och billigare av digital teknik.

Världsnaturfondens rapport Living planet 2014 visar att svensk konsumtion lämnar stora ekologiska avtryck, om alla konsumerade i samma omfattning behövs 3,7 planeter, vilket kanske inte riktigt stämmer överens med vår självbild. Planeten Jorden mår illa, artutrotningen pågår i en takt som aldrig skett förut, mängden vilda djur har minskat med hälften de senaste 40 åren.

Vår överkonsumtion orsakar mer än hälften av våra utsläpp av växthusgaser. Vi har alla hört hur duktiga vi är i Sverige som kombinerat ökad tillväxt med minskade utsläpp men som alltid beror det på hur man räknar och vad som skall döljas. Vår inhemska tillverkning och konsumtion av svenska varor är förhållandevis låg om man jämför med de importerade varor som vi är storkonsumenter av men vars utsläpp bokförs i annat land som t.ex. Kina.  Det här sättet att räkna innebär att om jag tar mopeden till vår brevlåda som ligger 300 m bort förorsakar jag mera utsläpp än om jag firar julen i Thailand.

Den 30 november inleds det tjugoförsta partsmötet under FN´s klimatkonvention, COP21 i Paris. Hur jag än letar tycks vår ödesfråga uppmärksammas med tystnad, kanske en reaktion på det totala misslyckande som skedde på klimatmötet i Köpenhamn 2009. Några små events, anordnade av entusiaster hittar jag men i övrigt är det tyst, även från våra politiker. Klimatet har blivit en icke- fråga, något som vi inte behöver bry oss om, faran syns inte, är inte påtaglig om vi inte letar. Lite funderingar dyker upp om 2 graders målet, om det är möjligt att uppnå, vem som stretar emot. Kan vi hejda den globala uppvärmningen av vår planet och våra hav vid maximalt 2 grader genom bindande avtal om utsläppsminskningar?

2 graders målet har inget vetenskapligt stöd utan är ett resultat av politiska kompromisser även om det i media framställs som någon säkerhetsgräns som vi ännu kan hantera.  Forskningsresultaten pekar snarare på att uppvärmningen borde begränsas till 1,5 grader för att inte trigga i gång återkopplingseffekterna, något vi inte kommer att kunna hantera.

Jag får nog erkänna att jag är pessimistisk till några som helst avgörande beslut i Paris, i alla fall tills jag hör någon av makthavarna säga rakt ut " Vi måste vara ärliga och säga att klimathotet inte kan begränsas på något annat sätt än att vi ändrar vårt sätt att leva"


tisdag 3 november 2015

Femton nyanser av grönt

Cryptomeria japonica `Rasen´ japansk ceder

 Leucobryum glaucum blåmossa


Hakonechloa macra `Aureum´ hakonegräs


Adiantum pedatum frilandsadiantum


Abies koreana `Icebreaker´ koreagran dvärgform


Sempervivum taklök


Närmast i bild Pieris japonica `Prelude´ japansk buksrosling


Cercidiphyllum japonicum fk. Göteborg  katsura


Olika ljung i mars 2015


Pohlia nutans nickmossa


Paeonia mlokosewitschii svavelpion


Acer shirasawanum `Aureum´ solfjäderslönn


Viburnum furcatum japanskt gaffelolvon


Pinus strobus `Minitwist´ weymouthtall

Taxus baccata `David´ idegran